Vad gör man en torsdag efter en längre diskussion om musik och musikfunktionen på swedeninline?
Jo, man tänker till på vilka man känner som håller på med musik, och när en av dom är den gamle inlinesräven Joel Fernberg, vars band "Öppna Korten" har ett grymt domännamn, www.korten.se och man kollar ner till höger under spelningar: "14/12 på Mango Bar" så måste man ju göra något åt det!
- "Swexican! Vi ska på spelning i kväll på Mango bar, vart ligger det?" ropade jag till Swexican,
- "50m från där vi bor!" ropade Swexica tillbaka.
- "Värm upp nacken så drar vi!"
Anledningen till att vi ropade var för att jag satt i kontoret och jobbade o Swexican var i köket, det är stort hemma hos oss.
Vi mötte upp Joel och hans band, Öppna Korten som består av Joel på gitarr, Zew på trummor, Dagge på bas och Jacke på sång. Det visade sig vara en skön samling killar som precis som deras bandnamn antyder, spelar med helt öppna kort (vilket var jävligt bra för mig när Dagge ville spela poker, tack för pengarna!) - i både sin musik och i sin attityd till livet. "Punk relaterat" är väl den bästa beskrivningen man kan ge deras musik, distat, raka ärliga riff men med mycket melodi. Tighta trummor som lägger en riktigt stabil drivande grund tillsammans med basen, sköna ärliga gitarrriff utan att vara för komplicerat, och en sångare som har lika stort register som kropp!
Förväntan var ganska stor, då jag personligen inte hade varit på en punkkoncert sen jag var 15, och Swexican aldrig hade varit på någon. Efter att ha soundcheckat och pratat lite i VIP Louguen nere i ett hemligt rum backstage på Mango så kändes vi oss extra punkiga när sanningen kom fram. "Shit - vi har inte råd att supa oss fulla här på plats", så vi drog hem till Dagge för att dricka upp hans sprit och snacka lite musik, inlines, knyppling och annat som har relevans timmarna innan det ska spelas.
När vi väl kom tillbaka till Mango så hade två band av kvällens aktörer redan spelat, och på scen stod ett band som hette "Hate is just a feeling", efter lite doping i form av vodka och skönt sällskap så kände jag mig som 15 igen och började röja och ha kul. Faktumet att Hate spelar med riktig inlevelse och känsla gjorde det ju inte sämre! Det märkliga är dock att i en koncert där ungefär 90% har mer nitar och ser betydligt punkigare ut än både mig och Swexican, så var vi dom ända två som höll igång på allvari publiken. Punken och punkkoncerter så som jag kommer ihåg dom från tonåren handlade om att släppa loss, röja, känna sig fri, inte bry sig, bara vara inne i musiken o dont give a fuck. Tydligen har mycket av punkpubliken genomgått en renässans och blivit lite för påverkad av sin egen "Don't give a fuck" attityd till den graden att dom inte bryr sig om musiken mer heller. Skit samma, det var några tjejer som började röja efter ett tag och bandet spelade jävligt bra! Sångaren sprutade till och med öl på mig - en sann glädjesymbol! Hate is just a feeling kommer antagligen att komma upp på Swedeninline här inom en snar framtid men tills dess kan ni gå in på deras hemsida www.hateisjustafeeling.com och lyssna på dom där!
Efter Hate så skulle Öppna Korten spela, och helt plötsligt såg ytan framför scen annorlunda ut, bortsett från egna supportrar, mammor och närmast sörjande så var det faktiskt en hel del som vågade sig fram för att visa sin uppskattning till den musik dom kommit för att lyssna på. Jag kommer inte ihåg vilka låtar dom spelade eller så mycket tekniskt omkring hur det lät. Det ända jag kan säga är, jävlar vilket skönt band! Själva framförandet lät riktigt bra, hade gärna sett lite mer publikkontakt och schyssta poser, powerslides, windmilla gitarren och fötter på monitorerna - men det kommer har dom lovat! Öppna korten är ett band som har byggt upp ett eget sound, och det soundet förvaltar dom på ett mycket bra sätt. Kan klart rekommendera alla att införskaffa deras skiva och gå på en spelning med dom! Inget ni kommer att ångra.
Många tror punk o hård musik o allt handlar om hat, ilska, våld o frustration. Visst, det gör det till viss del, liksom mycket av livet, men det handlar också om kärleken till livet, sina vänner, en vacker dag. Den glädje jag kände under och efter min första punkkoncert på 10 år slår med råge det faktum att jag fortfarande har ont i nacken när jag skriver det här, söndag, 4dagar efter spelningen.